-Stanna, skrek jag och taxichauffören bromsade hastigt. Jag hoppade ut ur bilen och sprang ut till en ambulansman som var i närheten. Bakom mig kom Sarah.

-Vad har hänt, frågade jag ambulansmannen.

-En rejäl krock, sa han och kollade på mig med en orolig blick.

-Vad kommer att hända, sa Sarah som nog var ganska säker på vad som hade hänt.

-Det vet jag inte, sa han och började gå bort mot en av två ambulanser. Jag följde efter.

-Har någon omkommit, sa jag oroligt.

-Det kan jag inte svara på, sa han och hoppade in i en ambulans och startade motorn.

-Vadå inte svara på, sa jag när han stängde dörren. Han brydde sig inte. Han satte på syrenerna och åkte iväg. Där stod jag. Men Sarah jämte mig. Mitt på en motor väg, och jag visste inte vad som hade hänt. Vad hade hänt med Louis?...

Sarah's POV

-Niall, vad är det som händer? Frågade jag när vi hoppade in i bilen.

-Kör till sjukhuset, sa han till taxichauffören utan att ens kolla på mig.

-Niall, vem är det du ska till, sa jag och ryckte tag i honom.

-Louis, sa han och jag såg oron i hans blick.

-Vad har hänt med Louis, sa jag stressat.

-Jag vet inte, sa han tyst medans han tog upp sin mobil och ringde till dom anda killarna. Han pratade med dom en stund och sedan la han på. Då var vi framme. Jag gick ut ur bilen och Niall tog mig i handen. Vi gick fort in. Vi gick fram till en dam som jobbade på sjukhuset. Hon visste nog vem Niall var så vi hann inte ens säga något innan hon visade vägen till ett av alla sjukhusets rum. Det hade varit bilkö hit så det hade tagit ett tag innan vi kom. När vi väl kom in i rummet låg Louis där i en säng. Jag sprang fram till honom.

-Väck honom inte, han sover, sa sjuksköterskan som kom in i rummet.

-Vad är det som har hänt med honom, sa jag till henne medans jag satte mig på säng kanten.

-Han var med i bilkrocken. Men han hade tur. Om han hade suttit på andra sidan hade han kunnat dö, sa hon och gick fram till Louis som sov. Hon lyfte på ena hans hand som först hade legat under täcket och när hon lyfte på den såg att det var bruten. Eller handleden var gipsad.

-Han bröt handleden och fick en ganska rejäl hjärnskakning men han kommer att må bra om några dagar, sa sjuksköterskan och sedan lämnade hon rummet. Jag och Niall satt där helt tysta en stund. När det hade gått 10 minuter började Louis att vakna till. Han kollade på oss med halvt öppna ögon.

-Vad hände, sa han när han fick syn på gipset.

-Du var med i en bilkrock, sa Niall som stod bakom mig nu.

-Oj då, var det enda Louis sa.

-Jag kommer snart, sa jag och gick ut ur rummet. Jag tog upp min mobil och jag hade fått ett sms av Liam.

Jag är vid sjukhuset om 2 minuter, kom och möt mig utanför.

Jag gick ut från sjukhuset och jag såg en taxibil köra full fart mot mig. Den stannade kanske bara en meter från mig och ut ur den kom Liam.

-Mår Louis bra, sa han och gav mig en kram.

-Han har precis vaknat, sa jag och vi gick in igen. Vi gick raka vägen till rummet där Louis och Niall var.

-Hur är det, sa Liam när han kom in i rummet.

-Helt okej, sa Louis som nu hade suttit sig upp ur sängen.

Vi satt inne på rummet och pratade en stund. Sedan kom sjuksköterskan tillbaka.

-Åh, Louis du har vaknat. Vad bra, sa hon och gick fram till Louis och kollade så allt var bra.

-Kan jag åka hem nu, sa Louis ivrigt.

-Nej tyvärr måste du ligga kvar här i 2 dygn och sedan får du åka hem, sa sjuksköterskan och gick.

Då kom Harry in i rummet, och bara några sekunder efter kom Zayn.

-Vi kom så fort vi kunde, sa Harry och log stelt.

-Heeeej, sa Louis glatt till dom.

-Hur är det? Frågade Zayn.

-Jag mår bra, men jag kommer behöva stanna här i 2 dygn, sa Louis och suckade.

Då ringde min mobil. Det var Matilda.

-Ska jag berätta vad som har hänt, sa jag innan jag svarade.

-Nej, gör henne inte orolig, sa Louis och sedan svarade jag.

-Hej, sa jag så glatt jag kunde.

-Hej Sarah, vi har packat klart nu och vi flyger ju imorgon jätte tidigt.

-Jag kommer och hämtar er på flygplatsen då.

-Ja, vi landar halv 7 så du kan ju komma någon gång då om du har lust.

-Ja men det gör jag. Vi ses då. Det kommer bli jätte kul, sa jag och sedan avslutade vi samtalet.

Det kändes skönt att Matilda inte hade fattat något.

Bara några minuter senat ringde Louise. Vi bestämde oss för att inte säga något till henne häller.

Vi pratade en lång stund. Jag skulle kunna sitta och prata i timmar med Lollo för hon hade alltid så mycket att berätta. När vi hade sagt hejdå kollade jag på klockan och den var redan 10 på kvällen.

-Det är nog dags för er att åka hem nu, sa Louis.

-Jag stannar här, sa Harry med en menande blick för att ingen skulle säga imot honom.

-Okej, sa Zayn och reste på sig. Det gjorde jag, Liam och Niall också. Niall tog min hand och vi 4 gick ut därifrån. Bill stod och väntade utanför. När vi kom in i bilen såg man på honom att han var orolig.

-Hur är det med Louis, sa han.

-helt okej, men han ska stanna på sjukhuset.

-Okej, sa Bill och började köra hem. När vi kom hem skyndade vi oss in. Bill åkte iväg och köpte pizza åt oss medans vi andra började städa hemma. Vi ville att det skulle vara fint när Lollo och Matilda kom hit. Det var redan ganska rent så vi behövde inte städa så mycket. När Bill kom med pizzorna gjord vi inte mycket mer än att äta och sedan gå och lägga oss.

Nästa morgon väckte Niall mig. Vi hade försovit oss. Jag skyndade mig och tog på mig min onepiece. Sedan borstade jag håret och gick ut i hallen och tog på mig en väst och ett par converse även fast det var vinter. När Niall kommer ut i hallen kollar jag på honom.

-Vi har tydligen samma smak, säger han när han kollar upp. Niall hade såklart på sig sin onepiece, ett par converse och en väst. När Bill tutade på oss för att vi skulle komma ut tog Niall mig i handen och vi skyndade oss ut i bilen. Det tog 20 minuter till flygplatsen. Bill följde med oss in på flygplatsen. Min mobil ringde.

-Hallå, svarade jag.

-Var är du, hörde jag Lollo's röst.

-Vid starbucks, sa jag och kollade mig omkring.

-Jaha, vi kommer dit då, sa Lollo och vi avslutade samtalet. Jag och Niall väntade utanför starbucks och efter en stund kom Lollo och Matilda. Jag såg dom en bit bort och sprang fram till dom och gav dom varsin stor kram. Jag såg att båda blev besvikna över att verken Harry eller Louis var där. Jag hade ju fortfarande inte sagt något.

-Var är Harry, sa Lollo besviket.

-Han är hemma och sover, ljög jag.

-Och Louis, sa Matilda som också såg riktigt besviken ut.

-Han sover också, dom var väldigt trötta, ljög jag igen.

Jag, Niall, Lollo och Matilda gick ut till bilen. Bill hade redan gått. När vi satte oss i bilen kollade Niall på mig med en blick som jag förstod vad han ville. Jag nickade.

-Matilda och Lollo, Harry och Louis är inte hemma och sover, började han.

-Men vart sover dom då, sa Lollo och kollade konstigt på mig.

-På sjukhuset, sa jag tyst.

-Vad har hänt, sa Matilda oroligt.

-Louis var med i en bilkrock, sa Niall.

Det blev tyst.

-Jag vill åka dit, sa Matilda  och jag kollade på henne och såg hur orolig hon var.

-Vi är på väg, sa Bill.

Bill körde gansak fort och vi var snart vid sjukhuset. När vi kom dit hoppade Lollo och Matilda ut ur bilen och gick in. Niall och jag hade redan pratat med både Louis och Harry idag så vi bestämde oss för att åka hem och göra en god frukost, till Matilda, Louis, Harry och förhoppningsvis Louis.

---

Matilda´s POV

Lollo stod och pratade med en sjuksköterska. Jag satt ner i en soffa. Jag kände hur jag skakade lite. Jag var helt snurrig. Från att ha varit jätte glad blev jag plötsligt helt paff. Louis hade varit med i en bilkrock och ingen hade sagt något till mig.

-Matilda, kom nu, säger Lollo och vinkar till mig.

Jag reser mig upp up soffan och går efter Lollo och sjuksköterskan som går in i ett rum. Jag skyndar mig in. Där inne sitter Harry på en stol och Louis ligger i sängen. Jag blir lättade när jag ser att båda är vakna. Om Louis hade sovit hade jag nog börjat gråta bara för att jag var så orolig. Louis fick syn på mig och reste sig upp. Han hade en gipsad arm och bandage runt huvudet. Vi möttes i en perfekt kyss. Jag kramade om Louis så hårt jag kunde.

-Jag var orolig, sa jag och han log.

-Det är bra nu, sa han.

Vi stod och kramades en lång stund. Sedan la jag mig jämte Louis i hans säng.

-När får du åka hem, sa jag och tog hans hand och kramade den hårt.

-Jag skulle varit här i två dygn men nu sa dom att jag får åka hem imorgon, sa han och kramade om mig hand ännu hådare än vad jag hade kramat om hans.

Vi låg där och pratade en lång stund. Lollo och Harry hade åkt hem. Klockan närmade sig 7 på kvällen och vi hade legat här och pratat hela dagen. Det kändes som om jag just kom hit. Nu kom en sjuksköterska in i rummet.

-Louis, du kan åka hem nu, sa hon och log.

Louis reste sig upp ur sängen och tog på sig sina vanliga kläder som låg på en stol. När han hade tagit på sig sina kläade och vi skulle gå drog Louis mig tätt intill honom och kysste mig. Det var en helt perfekt kyss. Det var det perfekta slutet på denna dagen. Jag hade ett leende på läpparna ända tills jag gick och la mig.

---

Kapitel 37! :)

Hoppas ni gillade det(L)

KOMMENTERA VAD NI TYCKTE!

Ha en bra Lördag kväll:)

( fölåt att det inte blev så långt. Jag har spelat match idag och jag skadade mig igen. Så jag har varit iväg hos en kompis vars mamma är läkare och hon sa att det knde vara en spricka i armen, så jag har varit på gansak dåligt humör och har helt enkelt inte hunnit mer, sorry. Hoppas verkligen det är bra ändå!:D )

Jag tyckte det var långt! Och super bra! <3 Men va läskigt, en spricka i armen? :-S

Jätte bra , hoppas det kommer mer snart :D

åhh kommer nästa kapitel snart ?? , längtar som fan asså , kollar in här varje timme känns det som och hoppas varje gång att det har kommit ett nytt kapitel :D

Idaaaa fyfan vad bra!!