Chapter 52

Hej på er!
Läs detta innan ni börjar på kapitlet!
Detta är skrivet av mig, Matilda, eftersom att Ida inte har haft mycket tid till bloggen det senaste. Jag är inte så van vid detta så jag hoppas att det iallafall är ett okej kapitel! Det blev lite långt kanske men jag tycker att det är en bra avslutning med ett långt kapitel, hehe! Iallafall, följ gärna med både mig och Ida till våran nya novell blogg- http://directionfanfic.blogg.se/! Och lämna gärna en kommentar så jag får veta vad ni tycker! Så, varsågda, läs och njuuut! :)







Harry's POV

Nästa dag vaknade jag ganska sent, vi hade en ledig dag så jag orkade inte gå upp ännu. Jag hörde Niall och Sarah springa fram och tillbaka utan för mitt rum, dom skrattade och det lät som att dom hade riktigt kul. Det fick mig bara att sakna Lollo ännu mer. Min dörr slogs plötsligt upp och Louis stog där.
- Godmorgon Harry, dags att gå upp eller? Skrek han och skrattade. Bakom honom lyfte Niall up Sarah på sina höfter och han gick baklänges med henne samtidigt som dom kysste varandra. Jag suckade och la täcket över huvudet. Louis gick fram till min säng och satte sig på kanten.
-Harry? Han suckade och tog bort täcket från mitt huvud.
-Asså jag fattar att du saknar henne, jag har det precis likadant, men du kan inte gräva ner dig i detta föralltid?! Fortsatte han.
- Det gör ont. Sa jag tyst.
-Jag vet men.. Vänta lite jag ska bara fixa en sak. Sa Louis och lämnade rummet. Han kom tillbaka ungefär 10 minuter senare. Jag låg fortfarande i sängen och hade nästan somnat om.
-Så, vad säger du om att ta hit tjejerna? Hörde jag Louis säga vid dörren. Jag satte mig upp i sängen.
-Va? Vad gjorde du precis?! Sa jag och kände ett leende spridas på mina läppar. Ett leende som inte hade varit där på ett tag.
-Jag ringde till Sverige och snackade med Matilda, sen bokade jag flygbiljetter. Hon och Lollo kommer om 5 timmar. Sa Louis och log mot mig.
-Skojar du?! Åh fyfan vad du är bäst!  Sa jag och hoppade upp hur sängen. Louis bara skrattade och gick ut genom dörren igen. Jag kände mig genast mycket gladare, äntligen skulle jag få träffa Louise igen!



Matilda's POV - Sverige

Jag hade precis pratat med Louis och jag var sjukt glad över det han hade sagt. Jag kunde inte vänta tills jag fick berätta allt för Lollo. Hon hade inte mått så bra det senaste eftersom att hon saknade Harry. Det kändes som att jag och Louis klarade det lite bättre än dom två, att vara ifrån varandra alltså. Men såklart så saknade jag honom otroligt mycket också.

Jag närmade mig Lollos hus och såg henne stå och vinka på uppfarten. Jag hade sagt att jag skulle berätta något, men inte vad, så jag antog att hon var nyfiken.
-Hej! Sa jag och log när jag kom fram.
-Heej Matilda, asså du fattar inte hur nyfiken jag är?! Jag bara stog där och log, hon fortsatte:
-Och sluta le sådär, vad är det? Berätta nu!
-Kan vi gå in först eller? Sa jag och skrattade.
-Jaja, men vad var det som var så viktigt? Frågade hon och vi gick in. När vi kom innnför dörren tog jag ett djupt andetag och sa:
-Lollo, vi ska till London! Först stog hon där som om hon inte riktigt fattade, men sen sken hon upp som en sol.
-Är det sant?! Men hur?! Sa hon frågande.
-Louis ringde förut, han har fixat biljetter med flyg och allt. Vi åker om några timmar! Sa jag och log stort.
-Men Matilda, skolan då? Sa Lollo och skrattade.
-Min mamma har redan snackat med din, vi får ledigt!
-Va? Åh herregud, du fattar inte hur glad jag är just nu! Sa Lollo och gav mig en stor kram.
-Jag med, vi har ju inte träffat dom på flera månader! Men du, dags att packa! Jag går hem till mig och fixar det sista sen ringer jag, okej? Sa jag.
-Det blir super! Sa Lollo och jag gick ut genom dörren igen.



Liam's POV

Jag och Zayn satt i soffan på nedervåningen med Therese och Evelinn. Det var ju en ledig dag för oss, så dom behövde inte jobba, men jag och Zayn hade bjudit hit dom ändå. Så nu satt vi fyra i soffan och spelade TV-spel. Tjejerna var riktigt trevliga och dom bjöd verkligen på sig själva. Evelinn lyckades precis vinna en hockey match mot Zayn. Hon reste sig upp och gjorde en liten segerdans, jag ställde mig också upp för att vara med, och tog hennes händer och vi började med någon slags improvisation till pardans. Det måste sett riktigt roligt ut för Zayn och Therese låg snart nästan på varandra och skrattade. Jag skrattade också och sen lyfte jag upp Evelinn och kastade ner henne i soffan igen. Hon skrattade jätte mycket och var lite röd om kinderna. Hon var så söt, det var verkligen något speciellt med henne.
-Såå, vem vågar möta mig nu då? Sa jag och tog kontrollen från Zayn. I samma stund kom Harry och Louis ner för trappan. Harry log med hela anstiktet och jag tror att vi alla blev lite förvånade, han hade ju varit väldigt nere de senaste dagarna.
-Varför så glad, Styles? Frågade Zayn med sin roliga, tillgjorda dialekt.
-Jo för att min underbara flickvän kommer om några timmar! Sa han och log ännu större.
-Va? Kommer Lollo och Matilda hit? Sa jag, förvånad.
-Yes, och gissa vem som fixade det? Sa Louis och pekade på sig själv och mimade sitt namn. Alla skrattade och då kom även Niall och Sarah ner för trappan.
-Vad händer här då? Undrade Sarah och jag svarade att Louise och Matilda skulle komma hit.
-Va? Varför har ingen berättat det för mig?! Sa hon och låtsades vara sur. Jag hörde Evelinns söta skratt brevid mig och sen bad jag Louis berätta allting. Vi alla satte oss runt soffan och Louis berättade.
När han var klar utbrast Therese:
-Aww, det här är såå gulligt! Alla skrattade lite och sen kom jag på att Therese och Evelinn aldrig hade träffat Lollo och Matilda. Och som om Niall hade läst mina tankar sa han:
-Det blir första gången ni träffar dom ju!
-Jaa, det ska bli jätte kul att lära känna dom med. Sa Evelinn och log. Det där leendet alltså...!




Therese's POV

-Såå, någon som hänger med och äter lunch? Frågade Niall, alltid var det han som förleslog att vi skulle äta, haha!
-Neej, du lovade mig att du skulle göra egen lunch till mig idag! Sa Sarah och tittade på honom med sträng blick.
-Haha, juste. Sa Niall, blinkade mot henne och log snett.
-Och jag och Harry måste ju dra till flygplatsen och hämta tjejerna, så vi äter nog något snabbt där. Sa Louis. Jag såg att Zayn och Liam utbytte några snabba blickar, men sen tittade Zayn rakt in i mina ögon. Åh hans ögon var helt underbara!
-Så, Therese, vill du hänga med mig idag? Sa han och log. Och Liam och Evelinn också? fortsatte han och tittade på Liam. Jag kollade snabbt på Evelinn och sedan sa vi båda i mun på varandra:
-Gärna!
Zayn log mot mig igen och reste sig upp.
-Då går vi väl.. Sa han och tog min hand och hjälpte mig upp.
Jag, Zayn, Liam och Evelinn gick ut på gatan och bestämde oss för att ta en kort promenad till en restaurang för att äta. Liam hade koll på vart vi skulle så han och Evelinn gick en bit före mig och Zayn. Vi pratade om allt möjligt. Zayn var så lätt att prata med på något sätt, även om vi inte alls hade kännt varandra länge. Knappt två dagar var det bara. Men det kändes som längre tid. Efter ett tag svängde Liam in på en mindre gata och stannade framför en Thailändsk restaurang.
-Stans bästa Thai eller vad säger du Zayn? Sa han och skrattade. Zayn la en hand på min rygg och vi gick in. Maten var väldigt god och vi pratade och skrattade i flera timmar. Jag kände mig så lycklig, allt var helt perfekt just nu. Zayn la sin arm runt mig och tittade lite frågande på mig, jag bara log mot honom. Det gick som stötar genom kroppen varje gång han rörde vid mig. Detta kändes verkligen som en dröm.



Harry's POV

Jag och Louis satt i bilden påväg mot flygplatsen. Jag var nästan lite nervös och samtidigt jätte förväntansfull inför att äntligen få träffa Lollo igen.
-Asså kan du köra fortare? Sa jag till Louis men han bara skrattade åt mig.
-Haha, lugna ner dig Harry! Sa han.
-Hur förväntar du dig att jag ska vara lugn?! Nästan skrek jag, men började sedan skratta tillsammans med Louis.
Vi hade bestämt oss för att äta innan vi åkte till flygplatsen så därför var vi lite sena. När vi kom in på flygplatsen ropade dom precis i högtalarna att tjejernas plan hade landat och var någonstans dom skulle komma ut. Vilket visade sig vara på andra sidan terminalen, typiskt. Vi började gå mot andra sidan och jag blev bara otåligare och otåligare. Tillslut kom vi äntligen fram till 'gaten' som tjejerna skulle komma ifrån. Vi stog där och väntade i nästan 10 minuter men dom kom aldrig, och vi var ju redan sena? Jag blev ännu mer orolig nu... Men så plötsligt kände jag att någon la sina händer framför mina ögon och jag hörde ett bekant skratt bakom mig. Jag snurrade runt och där stog hon, åh som jag hade saknat henne! Min älskade Louise! Vi behövde inte ord, vi båda visste precis hur vi kände. Jag la min hand bakom hennes nacke och lutade mig fram och kysste henne. Jag blev varm i hela kroppen, äntligen var jag hel igen, här tillsammans med Louise, det var så det skulle vara. Vi avslutade kyssen och tittade på varandra och log, Louise hade tårar i ögonen.
-Älskling jag kan inte förklara hur mycket jag har saknat dig och jag... Sa Louise med gråten i halsen. Jag la mitt finger över hennes mun.
-Shhhh. Sa jag och kysste henne igen. Hon log och skrattade till och torkade sig i ögonen.
-Jag älskar dig. Sa hon tyst.
-Jag älskar dig också, alltid. Sa jag och kysste henne en sista gång innan vi började gå ut mot bilen igen. Jag tittade åt vänster och såg Louis som gick och bar på både Matilda och hennes väska. Jag kunde inte låta bli att skratta, Louise också.
-Vadå? Prinsessan måste ha en trygg väg till Limousinen! Sa Louis. Matilda bara skrattade och kysste honom. Just nu var jag så himla glad, det gick inte att förklara känslan. Jag gick hand i hand med den jag älskade mest genom flygplatsen och att jag visste att hon skulle stanna ett tag gjorde mig bara ännu gladare.




Sarah's POV

Niall hade gjort en god kyckling soppa till mig till lunch och nu satt vi i soffan och med alla utom Harry, Louis, Matilda och Lollo och väntade på att dom också skulle komma hem. Jag hade saknat mina bästa kompisar riktigt mycket så jag satt otåligt och stirrade på dörren medans de andra förde ett samtal om något jag inte lyssnade på. Då ringde det på dörren, jag nästan flög upp ur soffan och sprang och öppnade. Där stog Matilda och Louise och bakom dom stog Harry och Louis.
-Åh heeeeej! Skrek jag och kastade mig över dom. Vi stog där och kramades en lång stund innan Harry harklade sig där bak för att han ville gå in. Vi tejer skrattade och gick in. De hälsade på alla killarna men en kram och även på Therese och Evelinn, jag fick förklara hur vi kände dom och allt som hade hänt. Dom verkade redan komma bra överrens. Mitt i allt småprat ser jag Niall ställa sig på bordet och han skriker:
-Okej, alla lyssnar nu! Jag har bästa ideen! Vi går ner till stranden och tar med mat och sånt så kan vi grilla och så där ikväll! Han lät riktigt stolt över sitt förslag.
-Åh ja vad mysigt! Sa Matilda och log mot Louis. Han hade inte lämnat hennes sida en sekund sedan dom kom hem. Han log tillbaka mot henne.
Alla började packa ihop saker vi skulle ta med oss, filtar, kuddar, mat, godis och massa annat. Niall tog såklart med sig sin gitarr också. När alla var klara med allt började vi gå mot stranden, den låg inte långt bort. Vi gick och satte oss vid den stora allmäna elden som man kunde grilla vid om man ville. Liam och Louis började tända grillen och vi andra la ut filtar och Niall började spela 'moments' på gitarren. Det började mörkna och nu när våren börjat komma och vi satt brevid elden var det alldeles lagom varmt. Vi åt, pratade och hade kul. Vi satt i fem olika par; Zayn och Therese, Liam och Evelinn, Louis och Matilda, Jag och Niall och Louise och Harry... Niall slutade spela och la armen om mig istället. Vi möttes i en kyss och jag blev varm i hela kroppen. Matilda tog gitarren och började spela på Gotta Be You och alla sjöng med. Jag kände lyckan och värmen stiga i kroppen, det var precis såhär det skulle vara. Alla var samlade, alla de jag älskade och brydde mig mest om i hela världen. Matilda spelade på och jag såg att Zayn böjde sig fram och kysste Therese. Liam gjorde samma sak med Evelinn, och när jag tittade runt elden såg jag att Harry och Lollo gjorde det samma. Jag tittade på Niall och han log mot mig, det här var perfekt. Jag lutade mig långsamt fram och kysste honom. Jag hörde att gitarren tystnade och Matilda och Louis kysste också varandra. Denna kvällen skulle jag alltid komma ihåg. Just nu ville jag bara stanna i detta ögonblicket föralltid.

~ THE END ~




Tack för tiden!

Hej!
Nu är det så att jag slutar skriva på denna bloggen. Jag har börjat en ny novell med två av mina kompisar på directionfanfic.blogg.se! Så om ni vill fortsätta läsa en novell som jag är med och skriver så kan ni gärna kolla in där! Slutet på novellen kommer upp ikväll och det är min kompis Matilda som har hjälpt mig att skriva det (hon är även en av tjejerna på den nya bloggen) eftersom att jag inte har haft så mycket tid nu... Så kolla in lite senare så får ni läsa slutet på novellen. Stort tack till alla som har läst och kommenterat och jag hoppas att ni följer med mig till den nya bloggen.
xx. Ida


Förlåt om ni tycker jag gnäller..

Jag borde inte gnälla. Pernilla har det jätte jobbigt och hon är helt underbar som ställer upp så för sina kompisar! Men nu är det så att mitt schema är proppat med träningar, läxor och matcher. Denna veckan tränar jag 7 gånger på 5 dagar, 2 matcher och ett regionsläger. Och har dessutom en hel hög med läxor jag inte ens har börjat med. Känner mig sjukt stressad, och taskig mot er. Ville bara säga detta! Man vet aldrig när nästa kapitel kommer! Vi får hoppas på snart iaf!:)

XXX Ida


slutar blogga här av andledningarna..

hejsan. 
kommer tyvärr sluta blogga här jätte tråkigt men tyvärr. trodde jag skulle stanna ett längre tag men eftersom en nära vän till mig blivit väldigt sjuk och även en av mina träningshästar blivit skadad så behöver lägga mycket tid på att träna upp honom och vara ett stöd åt min kompis.
så vill lägga undan bloggen & försöka ge mer tid åt det istället samt att skolan dränker mig i arbeten just nu.
sjukt tråkigt att det blivit så, men mitt liv är lite upp och ner just nu så behöver koppla bort bloggandet.
kommer kanske se mig här på bloggen igen, ska försöka hjälpa ida så hon kan hålla bloggen uppe kanon bra genom att henne idéer osv!
min novell kommer försvinna & ida kommer fortsätta blogga från den gamla novellen som vanligt tror jag.
hoppas ni förstår mig, men det har varit kul att blogga här & ni är toppen bra som peppar en till att uppdatera.
xx pernilla.

one thing

ni har väll inte missat nya One Thing musik videon som släpptes nyss, galet bra tycker jag wiho.
håller in med mig eller? :)
xx pernilla

ny novell!

Hej & förlåt för att vi inte uppdaterat alls bra! men jag har varit hos en massa kompisar hela helgen..
Men till de viktiga, pratat med Ida & vi har bestämmt att vi ska göra en NY NOVELL men den gamla novellen kommer finns kvar och Ida kommer även skriva på den ibland :)
Vi stannar kvar här på denna bloggen alltså & skriver den nya i en egen kategori..
Tror att den nya novellen kommer bli jätte bra, men ifall ni vill att något speciellt skall hända eller om den skall handla om någon speciell av killarna är det bara att kommentera era tips!
xx pernilla' ;)

Inte Så Bra Minne

Jag minns inte detta själv eftersom jag aldrig riktigt har läst igenom novellen. När jag har skrivit ett kapitel glömmer jag vad jag har skrivit..;) men iaf, har jag skrivit om Lollos och Matildas familjer innan? Jag minns seriöst inte det, så om det är någon som kommer ihåg, säg till:)

Ida


chapter 51

- Hallå, harry? det var Niall som puttade till mig lätt på armen.
- mmh vad? sa jag surt och mötte hans oroliga blick.
- Hur är det? du har varit lite.. frånvarande idag, är allt okej? sa han menande.
Jag nickade bara och vände blicken mot fönstret igen.
Egentigen viste jag inte riktigt om jag var okej, jag saknade Lollo så mycket att det gjorde ont att tänka på det. Hennes blick, skratt och ögon.. ja allt med henne! Men jag orkade inte prata med killarna om det, jag var helt enkelt för trött för det!

Niall POV
När vi kommit hem från studion var klockan snart fem och jag slängde mig i soffan tillsammans med Harry.
Han hade varit väldigt nere de sista och jag tror de beror på Lollo!
- Harry.. är du säkert på allt är bra? frågade jag försiktigt.
Han ryckte bara på axlarna och kollade ner i golvet, jag förstog att han inte alls var okej på en gång!
- Du vet att du kan snacka med mig, sa jag och log prövande.
- Ja, de är så bara så jobbigt att vara utan Lollo sa han tyst och suckade!
Jag mötte hans blick och förstog att han verkligen ver ledsen, jag flyttade mig närmre honom och gav honom en kram.
- ey, detta känns lite gay sa tillslut Harry och skrattade.
Jag skrattade också och släppte taget om honom.
- Men tack Niall jag behövde bara prata lite, sa han och log snett mot mig.
jag nickade och fortsatte kolla på någon serie på tvn samtidigt som jag funderade på hur jag kunde få Harry och Lollo att träffas så snart som möjligt!
Mina tankar avbröts av att min mage kurrade högt och Harry fnissade..
- samma gamla Nialler som alltid! jag skrattade med honom och reste mig och gick emot köket.
Jag öppnade kylen och tog fram mackor, och satte mig vid bordet och åt. 
Plötsligt spelades "what makes you beautiful" på radion och jag log samtidigt som alla minnen från resan i x-factor dök upp!
Stolen bredvid mig drogs ut och Sarah satte sig ner och kollade frågande på mig.
- vad tänker du på? frågade hon och kysste min kind.
- äh.. ingenting svarade jag och log stort mot henne!
Vi satt där och pratade en stund innan vi bestämmde oss för att kolla på en film.



Sverige
Lollo's POV


Jag låste upp dörren och ropade som vanligt "hallå?" i hallen.
Ingen var hemma så jag gick in i vardagsrummet och slog på tvn, jag zappade runt bland kanalerna och fastnade framför någon dålig dokusåpa.
Min mobil plingade plötsligt till och jag såg Harrys namn blinka på skärmen, jag öppnade smset och läste..
"Hej älskling! hur mår du? saknar dig puss" jag log stort för mig själv och skrattade när jag insåg hur dum jag måste se ut.
Jag svarade fort "Hej jag mår bra, hur mår du älskling? saknar dig också super mycket puss".
Vi smsade en stund innan jag bestämmde mig för att ringa mamma och höra när hon kommer hem, jag var verkligen hungrig.. typiskt Niall!
Allting som hände relaterades till killarna och Sarah hela tiden, jag tänkte på dom mycket allihop men speicellt Harry och Sarah såklart..
Jag ville så gärna tillbaks till London, men det var så himla mycket just nu!
Tio minuter senare öppnades dörren och in kom en glad mamma in med ica påsar i båda händerna.
- Hej gumman, kan du hjälpa mig med maten är du snäll? 
- absolut, jag kommer svarade jag och tassade ut i köket.
- kan du koka pastan? så gör jag köttfärsås, blir det okej? frågade hon och pussade min panna.
Jag nickade till svar och började hälla i vatten i en stor kastrull.
Tillslut var maten klar och vi satte oss vid bordet för att äta, pappas stol var tom som vanligt.
Det var ett tag sedan pappa och mamma flyttade isär, jag bodde bara hos pappa någon gång på helgen för det var lättast så för att han jobbade så mycket!
Det hade varit mycket bråk innan pappa flyttade ut, jag somnade nästan varje natt med tårarna rinnande ner för kinderna!
Mamma hade blivit mycket gladare efter pappa flyttade ut, jag såg hur de lyste om henne och jag visste att hon tyckte det var bättre såhär för oss alla.
Det var säkert sant, men jag saknade ändå pappa eftersom vi inte träffades så ofta! min pappa och jag hade varit riktigt tajta förr och brukade alltid spela tvspel och umgås mycket.


Louis POV
Dagen hade varit lugn, de två praktikanterna Evelinn och Therese hade varit riktigt trevliga.
När vi kom hem slängde jag mig på sängen och ringde Matilda, vi pratade i flera timmar om allt och ingenting!
Jag saknade henne otroligt, och jag visste att Harry saknade Lollo minst lika mycket..
Efter vi avslutat samtalet kollade jag på klockan och gick ut i köket för att fixa maten, jag kollade vad vi hade i frysen och gjorde nudlar med någon kyckliggryta.
Jag ropade på Sarah och killarna som genast kom rusande, jag skrattande åt dem.
- Värst vad ni var hungriga! konstaterade jag och flinade åt när de slängde sig över maten.
Harry nickade ivrigt och slevade på mer mat på sin tallrik!
Stämningen var bra kring matbordet och alla skojade och skrattade om vart annat. Även Harry som varit lite nere det senaste log och skojade för fullt!
Det var skönt att se alla glada miner runt bordet eftersom när Matilda och Lollo hade åkt hem hade alla varit lite dystra..





Detta är min andra del så hoppas ni är nöjda, har lite tankar om mer drama.. skulle ni gilla det? ge gärna lite tips.. KOMMENTERA!!
Ha det bra :))

Pernilla XX'


Chapter 50

Evelinn's POV
När vi hade gjort våra mackor satte vi oss er vid ett bord. Det var inga andra inne på subway just nu. Det var skönt. Förutom att vi pratade så va det tyst. När vi hade ätit upp våra mackor satt vi kvar. Vi satt kvar ett bra tag och pratade. Vi pratade om allt möjligt.





Evelinn's POV

Det var så härligt med både Liam och Harry för det känndes som vi varit kompisar föralltid. Jag blev mindre och mindre nervös ju mer vi pratade och skrattade! 
Killarna var verkligen hur goa som helst och jag kunde änu inte förstå att jag fick chansen att sitta här och äta lunch tillsammans med dom.
Tiden rann iväg och plötsligt var klockan halv 3 och vi reser oss för att gå, det är ganska nära till killarnas studio så vi gick. 
- shit, säger Liam med blicken fäst på en grupp tjejer bakom oss. 
- tror du det är fans? frågade Harry och kollade frågande på Liam som ökat takten och nickade till svar.
Jag och Harry började småspringa för att komma ikapp Liams tempo och när vi vände oss om såg vi att tjejerna också hade börjat springa. Harry ökade takten och Liam tog tag i min hand och vi sprang fort mot studion.
Det kändes som stötar for genom hela kroppen när Liam tog tag i min hand. Liam Payne i pojkbandet One Direction höll MIG i handen!! 
När vi sprungit en stund var vi snart framme vid studion igen och Liam släppte min hand och gav mig ett snett leende.
Jag kände hur jag rodnade och säkte snabbt blicken mot marken.







Zayn's POV

Vi åt maten och pratade på om allt möjligt, då och då kollade jag Therese som log sött.
Hon var verkligen vacker och jag kunde inte låta bli att kika på henne i smyg.
Jag visste att det var löjligt att jag kännde någonting varje gång jag kollade på henne eftersom jag knappt viste vem hon var!
Tillslut var maten uppäten och vi beslutade oss för att gå hem, vi gick sakta och pratade!
När vi var framme vid studion igen satt Evelinn, Liam och Harry i sofforna och skrattade.
- vad är det som är så kul? frågade Louis och slängde sig ner över Liam som började skojbråka med honom.
- Killar lugna ner er, sa jag och satte mig bredvid Harry som hade fullt upp med sin telefon.
Therese stog kvar vid dörren och kollade sig oroligt omkring, när jag mötte hennes blick klappade jag på platsen bredvid mig som en gest att hon skulle sätta sig där.
Evelinn som nu lagt sig i Louis och Liams skojbråk började kittla Louis som låg på golvet och försökte prata mellan skrattattackerna.
- sluta! tjöt han och fortsatte skratta tillsammans med Liam och Evelinn.
Både jag och Therese kollade på dem och skrattade lite, och jag efter en stund sa jag..
- Har inte Niall och Sarah kommit tillbaks? 
Harry som fortfarande pillade med sin mobil mumlade tyst "nej" tillbaks innan han återgick till mobilen igen.
Alla verkade ha fullt upp så jag vände mig mot Therese som fnissade lite åt hela stämmningen.
- Är det alltid såhär? sa hon och kollade sig omkring på killarna som betedde sig som småbarn.
- Ja, nästan gämt iallafall sa jag och kollade in i hennes vackra ögon och mötte hennes blick samtidigt som jag kännde hur leendet växte på mina läppar.
Plötsligt slås dörren upp och in kommer Niall med Sarah hårt i handen!
- Hejsan, vad är klockan? säger Sarah och kollar frågandes på oss.
Evelinn tar snabbt upp mobilen ur fickan och berättar att klockan snart är 3, Sarah nickar snabbt till svar.
- Då är det väll dax för er tjejer att sluta er arbetsdag, eller vad säger ni? sa hon med ett leende.
Therese tittade på Evelinn som nickade och dom reste sig sakta upp för att ta på sina jackor.
- Tack för idag sa dem innan de stängde dörren och gick ut.







Therese POV


Jag tittade på Evelinn som hoppade upp och ner och skrattade, tillslut lugnade hon ner sig och sa..
- Herregud, tänk att vi praoar hos killarna det är helt sjukt! 
- Ja verkligen, sa jag och fnissade.
Vi gick mot busshållplatsen några meter fram och ser att bussen kommer åkandes, vi växlar en blick och börjar springa.
- Borde verkligen börja träna, knappt så jag orkar springa till bussen längre sa jag och pustade ut.
Evelinn nickade instämande och satte sig tillrätta på bussätet.
Jag tryckte på play på min iPod och lyssnade på "one thing" på hög volym och nynnade med, efter tre hållplatser skulle jag hoppa av eftersom Evelinn skulle till sin danslektion fortsatte hon åka.
Jag bodde en bit bort från busshållplatsen och började gå i rask takt mot lägenhetsområdet!
Med musiken dunkande i öronen gick det ganska fort hem, jag låste upp dörren och kastade av mig skorna i hallen.
- HALLÅ? är det någon hemma? ropade jag och stack in huvudet i köket där pappa satt med tidningen framför näsan.
- hej gumman, mummlade han utan att lyfta blicken från tidningen. 
Jag suckade och gick in i mitt rum där jag slängde mig på sängen, katten som låg och sov på golvet hoppade upp och la sig bredvid mig.
jag stoppade i hörlurarna i öronen igen och fortsatte nynna med till alla låtarna, jag kunde alla texterna utantill. 
Jag slöt ögonen och kände hur huvudet blev tyngre och tyngre, idag hade varit en väldigt kul dag och tänk att vi fick träffa One Direction det var verligen schysst av Sarah att hjälpa oss med praoplats! Jag kände hur trött jag var, för det var faktiskt inte varje dag du får träffa världens bästa pojkband och får chansen att lära känna dem.






Harry POV

Hela dagen hade varit seg, jag hade huvudvärk och saknade Lollo jätte mycket.
Idag hade Therese och Evelinn börjat sin praktik hos oss, jag hade egentligen inte pratat så mycket med dom eftersom jag inte var på humör. Hoppas verkligen inte att dem trodde jag var såhär sur i vanliga fall!
När dem gått hem hade vi ett sista möte med någon plåtning vi skulle ha om några veckor, vilket jag inte heller orkade koncentrera mig på.
Påväg hem från studion lutade jag mig mot bilrutan och tänkte på Lollo, jag saknade henne verkligen hur mycket som helst. Jag hade ringt henne förut och pratat lite, det var så härligt att höra hennes röst igen!
- Hallå, harry? det var Niall som puttade till mig lätt på armen.
- mmh vad? sa jag surt och mötte hans oroliga blick.
- Hur är det? du har varit lite.. frånvarande idag, är allt okej? sa han menande.
Jag nickade bara och vände blicken mot fönstret igen.
Egentigen viste jag inte riktigt om jag var okej, jag saknade Lollo så mycket att det gjorde ont att tänka på det. Hennes blick, skratt och ögon.. ja allt med henne! Men jag orkade inte prata med killarna om det, jag var helt enkelt för trött för det!






Detta var Pernillas första kapitel! Grymt!:D
Jag hoppas att ni gillar det lika mycket som jag gillar det! Haha
KOMMENTERA VAD NI TYCKTE!
Nu kommer det bli mycket bättre uppdatering med fler kapitel!
Ha en bra kväll:)


XXX


pernilla!

Hej, mitt namn är Pernilla jag kommer ifrån Göteborg där jag går i åttan på en privatskola!
jag skall hjälpa till här på bloggen att skriva novellen osåvidare.. hoppas att ni kommer trivas med mina inlägg också! aldrig haft en novellblogg tidigare, så hoppas detta blir bra ändå.
haha vet inte riktigt vad jag skall berätta mer om mig själv?
jag är en ganska vanlig sprallig tonåring med mycket energi & på fritiden rider jag & tränar fyra hästar utöver de gymmar jag :)
jag älskar One Direction och min favorit är Niall såklart haha men alla killarna är underbara på sitt eget sätt!
vill ni veta nått mer är de bara att fråga mig, och jag skall försöka göra så bra inlägg till novellen som möjligt såklart så hoppas ni kommer gilla det! kram.


Så här är det! Behöver er hjälp!

Ja, även fast ni vill eller inte så tänker jag bara säga vad jag har för tid och vad som kommer att hända! Just nu har jag inga idéer. Det står helt tomt. Jag vet inte om jag klarar att ha novellen själv. Jag vill inte göra er besvikna för ni som läser och kommenterar gör verkligen mig super glad. Ibland kan en enda kommentar göra hela min dag. Göra så jag får ett leende på läpparna. Jag kommer ihåg när mina kompisar kom till mig och sa att dom läste en 1D novell och jag sa till dom att jag aldrig någonsin skulle läsa någon himla novell och vem trodde då att jag skulle skriva en egen. Och i början. Dom första dagarna, när jag hade 5-10 som läste novellen kommer jag ihåg att jag kände mig stolt. Riktigt stolt. Sedan blev det fler och fler som började läsa och kommentera. Det betyder verkligen mer än vad man kan tro!
Det jag vill komma fram till (som man inte kan se) är det att jag behöver någon som hjälper mig! Någon som vill hjälpa mig med kapitlen. Så om det är någon som läser och vet vad som händer och vad som har hänt, någon med bra fantasi och någon jag kan lita på vill vara en del av novellen. Vet inte hur jag ska säga det men äga halva novellen eller vad jag ska säga;) så skriv en kommentar så kontaktar jag dig på ett eller annat sätt!


XXX